Här i frankrike går inte allt i samma takt som i Sverige. I alla fall inte för mig, Ana och en hel drös av fransmän. Alla tar det lugnt, det tar tredubbelt så lång tid innan du får din kaffe på ett kafé och dessutom sitter man kvar ända tills man druckit upp och en bra stund där efter. Av att nu har levt det inte fullt lika stressade och rastlösa liv i 10 dagar kan jag konstatera att jag börjar gilla det. Jag njuter av att sitta på min (Madame Lacroixs) bakgård i solen, sakta dricka mitt kaffe och fundera. På alla möjliga saker. Och precis nu slog det mig vad jag håller på att bli. Vad jag är. Jag är Martin Lindström. minus kuk plus fitta, minus skägg plus bröst, minus gitarr plus en rosa klocka. Hjälp!

M.