Varje vecka har jag exakt 14 timmar som är schemalagda. I torsdags vid middagen frågade min gubbe om vi inte ville följa med till hans stall på söndag och rida en långtur och sen käka middag på klubben. Som gammal hästtjej utropade jag: JA! Biensûr! Två sekunder senare kom ångesten, det vred sig i magen och pulsen skenade. Jag kunde först inte förstå vad som hänt, hjärtattack? stroke? Sen insåg jag att jag blev stressad! Jag fick ångest och blev stressad för att söndagen gick bort, hur skulle jag nu hinna med allt?!? Ytterligare 2 sekunder senare när jag lyckats sansa mig började jag lägga upp en plan, jag är rätt bra på att planera, medan jag gör det inser jag att min enda plan för söndagen var att göra precis ingenting. I vanliga fall brukar ångest till föjld av stress inträffa när man har väldigt mycket att göra, i Provence inträffar den när man överhuvudtaget har något att göra. Usch, vad jobbigt mitt liv är!


A.