Min gubbe hatar att laga mat. Ikväll kom han på den strålande idén (jag tycker faktiskt att den är bra) att Linnéa, jag och Meve (amerikanskan) lagar mat var sin dag. Han handlar, vi lagar och så äter vi tsm som en liten familj. Härligt! Jag var på direkt, men vad ska jag laga på ondsdag? Typiskt!

Så sitter jag här någon timma senare och funderar över mitt ganska fåniga problem, letar lite recept och funderar på om jag ens är förmögen att koka pasta ordentligt, vet ni vad jag kommer att tänka på? Inte ETT enda recept, men jag kommer att tänka på Stina. Stina Eldeklint min kära vän. Jag kom att tänka på alla helger vi sålde lotter tillsammans. Hur mycket vi frös, alla knäppskallar vi träffade, efterrättskladdkakan i Härnösand den där dagen när vi sålde rekord utanför Hemköp innan klockan 16. Och dessutom började jag tänka på hur min matsäck alltid var mycket godare än Stinas mackor, kan iofs ha att göra med att Stina ALLTID försov sig och inte hann ordna något bättre, men det förändrar inte det faktum att jag är gud på att göra matsäckar.
Jag blir lite nostalgisk och lite ledsen i själen för att ikväll saknar jag Sverige, Stina och lottförsäljning.

Tyvärr har jag ikväll inte gjort några framsteg på receptfronten. Hur bra jag än är på matsäckar så tvivlar jag på att pasta, sallad , köttbullar och fetost smakar lika bra om man sitter vid ett köksbord i Provence och inte har tillbringat otaliga timmar i kylan, har fingrar som sedan länge slutat fungera och inte har sålt en enda sketen lott den senaste halvtimmen.

Jag fortsätter mitt letande i sömnen..


A.